Jessica hade gått tillbaka till sitt rum och jag slängde mig på sängen. Jag grep tag i fjärrkontrollen och sappade mellan kanalerna. Inget intressant men jag fastnade vid en film. Det var en kärleksfilm där allting var så perfekt. Såna relationer fanns väl inte på riktigt? Kunde allt vara perfekt? Finns det inte alltid ett litet fel? Jag orkade inte med mer och bytte till något annat. En skräckfilm, mycket bättre. Jag slöt ögonen och insåg först då hur trött jag var. Varför vet jag inte eftersom klockan var max 5. Men det dröjde inte länge förens jag sov. Förlorad i mina drömmar om April och vårat perfekta liv. Precis som det var i filmer, sånt som inte existerade i verkligheten. Så ville jag ha det, förevigt med henne.

---

Bild 1: Jessica. Bild 2: Niall, fast det vet ni nog redan :)

 

Jessicas perspektiv:

Jag satt på min säng och kollade på någon fånig, romantisk komedi när handtaget långsamt trycktes ner. Vem var det? Snälla säg att det inte är Niall. Jag klarar inte av att träffa honom just nu. Han kommer tro att jag inte tycker om honom, varför svarade jag inte när han sagt att han gillade mig? AAH! Dörren öppnades lika långsamt som handtaget tryckts ner men snart klev det in en någon i rummet. Hans blick var ledsen, hela hans ansiktsuttryck var ledsamt. Det blonda håret var spretade åt olika håll, av vinden förmodligen. Även fast jag inte ville kunda jag inte slita blicken från hans perfekta utseende. Men han kollade inte ens åt mitt håll. Han gick tyst och satte sig på soffan han sover på. Just det, sängen. Vart är den där extrasängen? Jag satt fortfarande med blicken på honom, varför stirrar jag så? Han sneglade mot mig.

 

"I'm sorry." Sa han plötsligt, utan att möta mina ögon.

"No, i'm sorry Niall." Svarade jag, lättad över att jag slapp börja konversationen.

"Why? You did nothing wrong. I got mad, and i'm an idiot." Jag ville bara gå fram och krama om honom när han sa sådär. Han är ingen idiot, han är bara den svartsjuka typen. Vilket faktiskt var en aning gulligt.

"You're not an idiot. You got mad, yes, but so? I don't care, and i'm sorry i didn't answer you. I freaked out when you said you liked me because.. I like you too." För första gången han kommit in genom dörren såg han mig rakt i ögonen. Han kollade så djupt att det kändes som han såg in i min själ, och letade efter bevis på att det jag sagt var sant.

"Really?" Frågade han efter en stund. Han höjde ögonbrynen och fick ett förvånat ansiktsuttryck.

"Yes, i like you Niall." Svarade jag. Han såg fortfarande in i mina ögon och sa ingenting. Vi satt tysta och det ryckte till i hans mungipa. Jag log försiktigt och han gjorde detsamma. Ja, jag gillade honom verkligen.

 

Aprils perspektiv:

Bilen bromsade hastigt och jag och flickan ramlade. Då insåg jag att jag fortfarande inte visste hennes namn.

"What's your name?" Frågade jag. Hon kollade upp på mig.

"Aliya." Svarade hon och satte sig upp. Jag nickade.

 

Plötsligt slets dörren upp och där stod mannen. Han var arg, eller snarare förbannad.

"I'll be back in a few minutes, and you better be here." Sa han och smällde igen dörren igen. Jag såg på Aliya, var det här våran chans? Hon tog min hand.

"Come." Sa hon och kröp mot bildörren. Jag följde efter och hon tryckte ner handtaget. Det var inte låst. Hon gick långsamt ur bilen, kollade från vänster till höger och försäkrade sig om att mannen var borta. Jag gick efter henne och vi smög mot skogen några meter bort. Hon vände sig om och såg på mig och jag tog tag i hennes lilla hand och fortsatte framåt. Väl inne i skogen började vi jogga lite lätt, men hon hade korta ben och blev snabbt trött. Efter några minuter satte hon sig ner på en stubbe och pustade ut.

"Thank you." Sa hon, fortfarande anfådd.

"It's nothing to thank me for." Svarade jag och satte mig på huk bredvid henne. "How are you?"

"I'm okay, just tired." Sa hon och kollade på mig.

"Come here." Sa jag och ställde mig upp, jag vände mig om och sa åt henne att hoppa upp på min rygg. "I'll carry you."

Hon hoppade upp och höll armarna om min hals. Jag började gå och fortsatte tills jag inte orkade längre. Vi var fria från mannen, men vart skulle vi ta vägen nu?

---

Förlåt förlåt förlåt för att det inte har kommit något kapitel alls! Mina kusiner sov hos mig i helgen så jag kunde inte skriva då och igår hade jag inte tid. Men nu har vi knappt några läxor i skolan så nu ska jag nog kunna uppdatera! Tack för kommentarerna, det är alltid så roligt när jag fått kommentarer och läser dem. Jag blir så otroligt glad :) Haha, kram!