Vi började gå mot en svart bil lite längre bort. Vi satte oss och bilen började rulla. Jag kom och tänka på Louis, gud vad jag har saknat honom. Hans kyssar, ögon, hår, ja hela honom.

Första bilden: Aliyas fickkniv. Andra bilden: Louis.

Jessicas perspektiv:

Vi klev in i bilen som började rulla mot hotellet. April och Aliya satt tysta. Jag ville inte heller säga något så jag höll tyst. Jag sneglade mot April. Hennes hår var rufsigt och kläderna nersmutsade. Hon mötte min blick och log smått. Jag log tillbaka och kollade sedan bort. Hur hade hon träffat Aliya? Och vad skulle Louis säga?

Jag skakade av mig tankarna när bilen saktade ner och stannade. Vi gick ur och April såg oroligt på hotellet.

"Shall we go?" Frågade jag.

"Yes, come Aliya." Svarade hon och tog tag i Aliyas hand.

Vi började gå mot hotellet och öppnade dörrarna. Vi tog hissen upp till våran våning, den åkte  långsamt. Det var lika tyst som i bilen. Stämningen var nästan pinsam. Men till slut öppnades dörrarna och vi började gå längs korridoren. Men hon kunde ju inte gå in till Louis sådär..

"April wait, you might wanna like shower or change clothes first?" Sa jag och stoppade henne med armen.

"You're right.." Sa hon och kollade på sig själv.

"Come." Sa jag och låste upp dörren till mitt och Nialls rum.

Som tur var var Niall antagligen inne hos Liam, Harry och Zayn eftersom vårat rum var tomt. April gick in i duschen och jag och Aliya stannade kvar och såg på tv. Efter en liten stund kom April ut inlindad i en handduk.

"I don't know where my clothes are, can i borrow some?" Frågade hon och lindade in håret i en handduk också.

"Yeah sure, grab anything you want. They're in my suitcase." Svarade jag och hon öppnade min väska.

"Thanks." Mumlade hon och letade fram ett linne och ett par jeans.

"You want to shower too?" Jag vände blicken mot Aliya och log.

"What?.." Hon såg frågande på mig.

"You can shower too if you want to." Hon log smått och nickade lite lätt.

"Thank you." Sa hon och skuttade in i badrummet. "Is it okay if i don't lock?"

"Of course honey." Svarade jag och hon gav mig ett hastigt ´leende innan hon stängde igen dörren.

April hade nu fått på sig kläderna och satte sig bredvid mig i soffan.

"Where were you?" Frågade och kollade på henne.

"Here and there." Svarade hon med ett busigt leende.

"But seriously, i was so worried.." Sa jag något allvarligare.

"Well first my.. dad took me out of the crowd of fans and into a small room.." Sa hon men jag avbröt henne.

"Your dad? I thought you didn't know your dad."

"I don't. But i realized when he said he had left his wife Mary and moved to Paris, because she got pregnant." Sa hon och började pilla på sina nagelband igen.

"Oh, what happened then?" Frågade jag försiktigt.

Hon berättade allt, in i minsta detalj. Jag tyckte så synd om henne, men var så sjukt glad att hon var tillbaka. Precis då kom Aliya ut från badrummet. Hon hade en handduk om sig hon också.

"My clothes are kinda dirty, what should i wear?" Frågade hon generat.

"I might have some too small with me, or else we'll make some." Svarade jag och gick mot min resväska. April och Aliya kom och ställde sig bredvid mig. Allt jag hittade var ett litet linne som fortfarande var för stort för henne.

"Can't we like make them a bit smaller?" Frågade April och tog tag i linnet.

"I guess so, if we find a scissor." Vi började genast leta i alla lådor men hittade ingen sax.

"Wait!" Utbrast Aliya plötsligt och försvann in i badrummet igen.

Jag och April utbytte förvånade blickar när Aliya sedan kom ut med en liten fick kniv i handen.

"My dad gave it to me once." Förklarade hon och räckte över den till April.

Vi fixade till ett par byxor och linnet och Aliya satte på sig kläderna. De passade lite bättre nu.

"I'll go over to Lou now, i'll be back later girls." Sa April och log. Hon var orolig, det syntes.

"Maybe Aliya should come with you, just a minute or so. So he'll see her." Sa jag och hon bet sig i läppen.

"You're probably right, come on." Svarade hon och öppnade dörren.

"It's the door next to our, to the left." Ropade jag efter dem.

Louis perspektiv:

Jag skulle precis gå mot badrummet för att ta en dusch då någon knackade på. Jag gick förvånat fram till dörren och öppnade. Det var hon. Det var faktiskt April. Utan att tänka mig för drog jag in henne i en kyss. Det var först efter kyssen som jag lade märke till flickan bakom henne.

"Oh god i've missed you!" Utbrast hon och kramade om mig. Jag kramade henne tillbaka.

"I've missed you too babe." Sa jag och kysste hennes panna. "Do you have something to tell me, maybe?"

Hon kollade frågande på mig men vände sig sedan om mot flickan.

"Yeah, i forgot. This is Aliya, Aliya this is Louis." Sa hon.

Flickan kollade försiktigt upp på mig. Jag log lite smått och skakade hennes hand.

"Nice to meet you Aliya." Sa jag.

"You too." Mumlade hon som svar. "I'll go back to Jessica now."

"Okay, i'll be there later." Svarade April och Aliya gick ut ur rummet.

"Who's that?" Frågade jag och satte mig ner på sängen.

"It's someone i met." Svarade hon tyst.

"Where?"

"Well it all started on the airport.." Började hon.

Hon berättade hela historien. Vilken jävla snubbe gör något sånt?

"So i were thinking.." Sa hon försiktigt. "Can we like.. keep her?"

"April.. We can't." Svarade jag.

"Why?" Hon kollade upp på mig.

"Because we can't just take her."

"But she has no where to go!" Utbrast hon plötsligt.

"What about her mother?" Frågade jag lugnt.

"Her mother is dead! And didn't you listen? Her father is sick!" Skrek hon.

"I did not know, i'm sorry.." Mumlade jag.

"So you're just gonna leave her!?"

"No, but we can't just take her!" Nu skrek jag nästan också.

"We can adopt her!" Sa hon och ställde sig upp.

"You really think we are ready for this?" Sa jag och reste på mig jag med.

"I don't care! She could die without us!"

"There's something called an orphanage, ever heard of it!?" Jag tänkte mig inte för. Vad håller jag på med?

"Oh my god. What are you? Some heartless creature?" Snäste hon.

"I'm sorry April, but i don't think we could do it." Sa jag försiktigt.

"I think we can. Do it for her, please?" Sa hon bedjande.

"I don't know April, let me think about it."

"Okay, just so you know she's really sweet. But her life's miserable, it's her only chance." Hon tog tag i min hand och jag kramade om den.

Plötsligt öppnades dörren och in kom Liam, Zayn, Niall, Jessica och Harry som bärde på Aliya.

"You're back April!" Utbrast Niall och sprang mot mig och April.

De andra kom efter och kramade om henne allihopa.

"Sorry we didn't get food for you, we didn't know you were finally home." Sa Liam och kramade om henne en gång till.

"It's okay." Svarade April och log.

Vi spenderade kvällen med att bara ha kul och mysa. Aliya verkade som en jättesnäll tjej men jag vet inte om jag kan adoptera henne. Det känns inte rätt. Men April hade rätt, hennes liv har varit skit tills nu. Tankarna bankade i huvudet. Vad ska jag göra?

Förlåt för den helt usla uppdateringen! Usch, förlåååååt! Men ni fick ett hyfsat långt kapitel idag :) Ska verkligen bli bättre på att uppdatera! Jag lovar :) x