Vi spenderade kvällen med att bara ha kul och mysa. Aliya verkade som en jättesnäll tjej men jag vet inte om jag kan adoptera henne. Det känns inte rätt. Men April hade rätt, hennes liv har varit skit tills nu. Tankarna bankade i huvudet. Vad ska jag göra?

Bild 1: Harrys beställning. Bild 2: Harry skrattar (lol) :)

Aprils perspektiv:

Jag vaknade och kollade mig förvånat om, innan min blick fastnade på Louis. Han sov djupt och andades tungt. Han var så söt när han sov. Jag såg mig omkring i rummet igen. Klockan var strax över 8 och jag undrade varför jag var vaken. Jag lämnade försiktigt sängen och började gå mot badrummet. Jag stängde tyst igen dörren och sköljde ansiktet i kallt vatten. Det kändes skönt och jag vaknade till på riktigt. Jag tog en hastig titt i spegeln innan jag gick tillbaka ut igen. Jag tog Louis mobil och gick in på hans twitter. Hans mentions var spammade som vanligt och jag svarade några stycken och följde några. Han behöver ju ganska mycket hjälp med det. Jag tryckte upp ny tweet och skrev "Louis is still asleep, guess who i am :)" Det dröjde inte länge innan hans mentions och interractions blev spammade igen. Någon hade svarat "Harry?" någon annan "KEVIN!??!?!" och någon "April? Are you back!?" Jag svarade och skrev att jag äntligen var tillbaka med killarna. Jag fortsatte skriva, svara och följa folk från hans konto ett tag tills jag bestämde mig för att klä på mig och kolla om någon annan var vaken.

Jag gick till Jessica och Nialls rum och knackade försiktigt på. Ingen öppnade så jag gick vidare till Zayn, Liam och Harrys rum. Jag gjorde samma sak där och efter en liten stund trycktes handtaget långsamt neråt. Någon sekund senare kollade jag in i Harrys trötta, gröna ögon. Jag fnissade lite och han såg förvirrat på mig.

"Why are you up so early?" Frågade han.

"It's 8.30!" Svarade jag.

Han blev tyst en stund.

"That is early." Sa han sedan och jag skrattade.

"No it's not! Now get dressed. Where going out for coffee." Sa jag och han höjde ena ögonbrynet.

"Why me!? Isn't Louis awake? And i'd rather have tea."

"No, Lou is asleep. Fine, tea! Come on!" Han flinade mot mig.

"Sure, i'll be right back." Sa han och stängde igen dörren.

Jag gick tillbaka till mitt och Louis rum. Han sov fortfarande som en stock och jag tog fram en lapp ur en av skrivbords lådorna. "Having coffee/tea with Harry, see you later babe /April ♥" Skrev jag och lämnade den på skrivbordet. Sedan gick jag tillbaka ut till korridoren igen där Harry redan stod.

"Wow, that was quick!" Sa jag och flinade.

"Yeah, i don't take as long as the rest of the boys." Svarade han och flinade.

"Really? Or you just.. was really fast today?"

"Yeah, you know.. I'm secretly superman." Viskade han och jag fnittrade.

"You can't be superman! Louis is! You can be.. Ironman!" Han skrattade och vi började gå mot hissen.

Som vanligt gick den otroligt sakta men det blev ingen pinsam tystnad. Det blev faktiskt inte tyst över huvudtaget. Han hade alltid någon att säga och vi skrattade hela vägen. Det kom massvis av paparazzis men Harry brydde sig inte så då gjorde inte jag det heller. Vi kom fram till Starbucks och han beställde te och en croissant och jag beställde en caffe latte med en choklad kaka. Vi satt kvar där länge och pratade och skrattade.

"So i told her i was gay, 'cause i didn't wanna go out with her.." Sa han och jag brast ut i skratt.

"And she believed you!?"

"Yeah, she was very.. Gullible." Sa han och vi garvade.

Vi började gå tillbaka till hotellet och klockan var närmare halv 11 nu. När vi kom tillbaka till hotellet sa vi hejdå och jag gick in till mitt och Louis rum. Han satt på sängen med sin mobil i handen. Jag satte mig ner bredvid honom. Han kollade inte ens upp på mig.

"Is something wrong Lou?" Frågade jag.

"No." Svarade han kort.

"I can see it's something."

"Where have you been?" Frågade han plötsligt.

"I took a coffee with Harry, i left a note." Sa jag.

"That's all?" Frågade han, han kollade fortfarande på sin mobil.

"What? Yes we took a coffee, so? You were asleep!" Utbrast jag.

"Then what is this!?" Nästan skrek han och visade en bild på mig och Harry. Inte bara vilken bild som helst, vi kysstes.

"What the hell is that!? We didn't kiss! I promise you Louis, i would never cheat on you!" Skrek jag tillbaka.

"So why did you kiss him!?"

"I did NOT kiss him!"

"So why is there a pic of you kissing him!?" Han slog ut med händerna.

"I don't know! I must be photoshopped!" Jag ställde mig upp och kollade på honom.

"Yeah right.." Mumlade han och kollade på mobilen igen.

"You are unbelieveble! How could you even think i'd kiss Harry!? I love you Louis, no one else but you."

"Doesn't seem like.." Sa han.

Jag klarade inte mer och sprang ut ur rummet. Varför tror han mig inte!? Jag skulle aldrig kyssa Harry! Jag kände hur tårarna började rinna längs mina kinder och jag sjönk ihop på golvet i korridoren. Varför?

Vi började gå mot en svart bil lite längre bort. Vi satte oss och bilen började rulla. Jag kom och tänka på Louis, gud vad jag har saknat honom. Hans kyssar, ögon, hår, ja hela honom.

Första bilden: Aliyas fickkniv. Andra bilden: Louis.

Jessicas perspektiv:

Vi klev in i bilen som började rulla mot hotellet. April och Aliya satt tysta. Jag ville inte heller säga något så jag höll tyst. Jag sneglade mot April. Hennes hår var rufsigt och kläderna nersmutsade. Hon mötte min blick och log smått. Jag log tillbaka och kollade sedan bort. Hur hade hon träffat Aliya? Och vad skulle Louis säga?

Jag skakade av mig tankarna när bilen saktade ner och stannade. Vi gick ur och April såg oroligt på hotellet.

"Shall we go?" Frågade jag.

"Yes, come Aliya." Svarade hon och tog tag i Aliyas hand.

Vi började gå mot hotellet och öppnade dörrarna. Vi tog hissen upp till våran våning, den åkte  långsamt. Det var lika tyst som i bilen. Stämningen var nästan pinsam. Men till slut öppnades dörrarna och vi började gå längs korridoren. Men hon kunde ju inte gå in till Louis sådär..

"April wait, you might wanna like shower or change clothes first?" Sa jag och stoppade henne med armen.

"You're right.." Sa hon och kollade på sig själv.

"Come." Sa jag och låste upp dörren till mitt och Nialls rum.

Som tur var var Niall antagligen inne hos Liam, Harry och Zayn eftersom vårat rum var tomt. April gick in i duschen och jag och Aliya stannade kvar och såg på tv. Efter en liten stund kom April ut inlindad i en handduk.

"I don't know where my clothes are, can i borrow some?" Frågade hon och lindade in håret i en handduk också.

"Yeah sure, grab anything you want. They're in my suitcase." Svarade jag och hon öppnade min väska.

"Thanks." Mumlade hon och letade fram ett linne och ett par jeans.

"You want to shower too?" Jag vände blicken mot Aliya och log.

"What?.." Hon såg frågande på mig.

"You can shower too if you want to." Hon log smått och nickade lite lätt.

"Thank you." Sa hon och skuttade in i badrummet. "Is it okay if i don't lock?"

"Of course honey." Svarade jag och hon gav mig ett hastigt ´leende innan hon stängde igen dörren.

April hade nu fått på sig kläderna och satte sig bredvid mig i soffan.

"Where were you?" Frågade och kollade på henne.

"Here and there." Svarade hon med ett busigt leende.

"But seriously, i was so worried.." Sa jag något allvarligare.

"Well first my.. dad took me out of the crowd of fans and into a small room.." Sa hon men jag avbröt henne.

"Your dad? I thought you didn't know your dad."

"I don't. But i realized when he said he had left his wife Mary and moved to Paris, because she got pregnant." Sa hon och började pilla på sina nagelband igen.

"Oh, what happened then?" Frågade jag försiktigt.

Hon berättade allt, in i minsta detalj. Jag tyckte så synd om henne, men var så sjukt glad att hon var tillbaka. Precis då kom Aliya ut från badrummet. Hon hade en handduk om sig hon också.

"My clothes are kinda dirty, what should i wear?" Frågade hon generat.

"I might have some too small with me, or else we'll make some." Svarade jag och gick mot min resväska. April och Aliya kom och ställde sig bredvid mig. Allt jag hittade var ett litet linne som fortfarande var för stort för henne.

"Can't we like make them a bit smaller?" Frågade April och tog tag i linnet.

"I guess so, if we find a scissor." Vi började genast leta i alla lådor men hittade ingen sax.

"Wait!" Utbrast Aliya plötsligt och försvann in i badrummet igen.

Jag och April utbytte förvånade blickar när Aliya sedan kom ut med en liten fick kniv i handen.

"My dad gave it to me once." Förklarade hon och räckte över den till April.

Vi fixade till ett par byxor och linnet och Aliya satte på sig kläderna. De passade lite bättre nu.

"I'll go over to Lou now, i'll be back later girls." Sa April och log. Hon var orolig, det syntes.

"Maybe Aliya should come with you, just a minute or so. So he'll see her." Sa jag och hon bet sig i läppen.

"You're probably right, come on." Svarade hon och öppnade dörren.

"It's the door next to our, to the left." Ropade jag efter dem.

Louis perspektiv:

Jag skulle precis gå mot badrummet för att ta en dusch då någon knackade på. Jag gick förvånat fram till dörren och öppnade. Det var hon. Det var faktiskt April. Utan att tänka mig för drog jag in henne i en kyss. Det var först efter kyssen som jag lade märke till flickan bakom henne.

"Oh god i've missed you!" Utbrast hon och kramade om mig. Jag kramade henne tillbaka.

"I've missed you too babe." Sa jag och kysste hennes panna. "Do you have something to tell me, maybe?"

Hon kollade frågande på mig men vände sig sedan om mot flickan.

"Yeah, i forgot. This is Aliya, Aliya this is Louis." Sa hon.

Flickan kollade försiktigt upp på mig. Jag log lite smått och skakade hennes hand.

"Nice to meet you Aliya." Sa jag.

"You too." Mumlade hon som svar. "I'll go back to Jessica now."

"Okay, i'll be there later." Svarade April och Aliya gick ut ur rummet.

"Who's that?" Frågade jag och satte mig ner på sängen.

"It's someone i met." Svarade hon tyst.

"Where?"

"Well it all started on the airport.." Började hon.

Hon berättade hela historien. Vilken jävla snubbe gör något sånt?

"So i were thinking.." Sa hon försiktigt. "Can we like.. keep her?"

"April.. We can't." Svarade jag.

"Why?" Hon kollade upp på mig.

"Because we can't just take her."

"But she has no where to go!" Utbrast hon plötsligt.

"What about her mother?" Frågade jag lugnt.

"Her mother is dead! And didn't you listen? Her father is sick!" Skrek hon.

"I did not know, i'm sorry.." Mumlade jag.

"So you're just gonna leave her!?"

"No, but we can't just take her!" Nu skrek jag nästan också.

"We can adopt her!" Sa hon och ställde sig upp.

"You really think we are ready for this?" Sa jag och reste på mig jag med.

"I don't care! She could die without us!"

"There's something called an orphanage, ever heard of it!?" Jag tänkte mig inte för. Vad håller jag på med?

"Oh my god. What are you? Some heartless creature?" Snäste hon.

"I'm sorry April, but i don't think we could do it." Sa jag försiktigt.

"I think we can. Do it for her, please?" Sa hon bedjande.

"I don't know April, let me think about it."

"Okay, just so you know she's really sweet. But her life's miserable, it's her only chance." Hon tog tag i min hand och jag kramade om den.

Plötsligt öppnades dörren och in kom Liam, Zayn, Niall, Jessica och Harry som bärde på Aliya.

"You're back April!" Utbrast Niall och sprang mot mig och April.

De andra kom efter och kramade om henne allihopa.

"Sorry we didn't get food for you, we didn't know you were finally home." Sa Liam och kramade om henne en gång till.

"It's okay." Svarade April och log.

Vi spenderade kvällen med att bara ha kul och mysa. Aliya verkade som en jättesnäll tjej men jag vet inte om jag kan adoptera henne. Det känns inte rätt. Men April hade rätt, hennes liv har varit skit tills nu. Tankarna bankade i huvudet. Vad ska jag göra?

Förlåt för den helt usla uppdateringen! Usch, förlåååååt! Men ni fick ett hyfsat långt kapitel idag :) Ska verkligen bli bättre på att uppdatera! Jag lovar :) x